Att hålla en legacyberättelse intressant.

Jag har hållit på med samma legacy i ett helt år, men bara sex månader om man räknar den tid min dator faktiskt fungerat. Det är skitkul. För de oinvigda om inte vet vad legacy är, rekommenderat jag här länken.

För att sammanfatta: En legacy innebär att man i thesims2 gör en enda vuxen sim och flyttar in den på en tom stor tomt och aldrig fuskar och enbart låter simbarnen gifta sig med NPC, ospelbara simmar, i tio generationer. Jag har kommit till generation fem, en liten pojke som fick heta Edward.

Att spela en legacy är, faktiskt, inte alls särskilt svårt. Det är faktiskt väldigt enkelt. Problemet kommer om man vill göra en dagbok på ts.se. En dagbok är fel ord, men det är så det heter där. En berättelse då, med ett finare ord. Den går att läsas här: (Enkelbiljett till Cuba, inloggning krävs)

Om man gör en legacyberättelse måste man, precis när man gör vilken annan berättelse som helst, försöka hålla den intressant, vilket inte alltid går. Fem generationer har redan gått. Och det är en hel del simmar hittills, många idéer som redan förbrukats, och många historier som redan berättats. Jag har flera idéer till de fem generationer som är kvar, bland annat triangeldrama, fängelsevistelser, alkoholism, och självklart dödsfall. En legacy måste innehålla dödsfall, annars blir det för många överlevande som måste skaffa barn, vilket blir ännu fler överlevande etc etc, i all evinnerlighet. Men efter mycket klurande, hoppas jag kunnde begränsa generation fem (som består av tio simmar) till att inte producera mer än nio simmar i generation sex, vilka i sin tur kan få ner det till sex simmar i generation sju. Och därifrån borde jag kunna låta det växa tills generation nio.

Hoppas jag i alla fall. Annars kommer det bli på tok för många att spela med.